TRANSLATE

20 maj 2017

En ynnest att få umgås en dag med ungdomar

samlat lag från Montessoriskolan Globen 7A i Klassbollen 2017
Det var egentligen tänkt att jag "bara" skulle vara publik under dagens Klassbollen där de äldre lagen spelar. Men när äldste sonens lag inte lyckas hitta lagledare är det klart jag hoppar in även om jag gör detsamma imorgon för yngste sonen.

Såhär efter en avklarad fotbollsdag med fyra matcher i stekande sol ser jag tillbaka på en riktigt härlig dag där det stora för mig personligen var att få möjligheten att lyssna på dialoger och se hur härligt ungdomarna tar hand om varandra. Det blir ju ofta så att man hakar på minstingens aktiviteter och förutom städdagar tillsammans ibland så är det inte så ofta man träffar 14-åringarna längre. Flera har jag ju följt från förskolan och det är verkligen härligt att se hur gänget utvecklats till mogna och omtänksamma individer! Ett råd till dig som har barn i denna ålder, passa på att göra sådana här grejer tillsammans, plötsligt en dag har dom vuxit upp och är inte alls så intresserade att ha med oss "gamla" när det händer grejer :)

13 maj 2017

Kan idéellt arbete ändå vara proffsigt?

Holmalunds IF P07 - lagfoto 2017
Efter drygt nio års idéellt ledararbete inom fotbollsvärlden är det en detalj som jag varit lite mer förundrad över och det är att idéellt arbete så oftas kopplas ihop med att det är ok att göra något mindre bra. Det är inte helt sällan man får höra "man kan inte begära att det funkar 100%, alla arbetar ju idéellt" etc och det kan ofta vara extremt irriterande!
man kan inte begära att det funkar 100%, alla arbetar ju idéellt...
Varför skall det vara så svårt att begära att inblandade gör allt för att försöka se till att detaljerna faller på plats bara för att det görs utan ersättning? Hur svårt är det tex. att säkerställa matchtider, boka domare, låta bli att sno andra lags träningstider till sina matcher etc etc? Jag och många med mig stöter varje vecka på detaljer som ovan och rent sagt lata människor som inte orkar ta steget att be om hjälp kommer undan med "jag jobbar idéellt, jag har inte tid att lära mig sköta lagsidans kalender/kolla upp vem som bokar plantider/domare etc etc.

I slutänden är det inte en fråga om att begära att alla skall sköta sina knattelag som en Allsvensk klubb, men det är däremot en fråga om att respektera andras engagemang och att hitta vägar till att kommunicera som gör att det blir enkelt för alla inblandade att jobba vidare! Personligen så är jag extremt allergisk mot människor som tycker att deras egna intressen alltid står över andras och tar man på sig att vara en idéellt arbetande ledare får man faktiskt inse att det kan innebära att man även behöver ta sig tiden att se saker från andras synvinkel! Det kallar jag att arbeta professionellt!

3 maj 2017

Det digitala ledarskapet, min resa

Samlat Tieturi (Finland) i maj 2017
Jag läste för ett tag sedan artikeln Mer rörlighet kräver nytt ledarskap på tidningen Chef och kände att det här är ju faktiskt något som jag personligen jobbat hårt med länge och allt mer under de senaste åren.
Digitalisering är inte bara omstörtande nya affärsidéer och fokus på innovation och utveckling – även det dagliga arbetslivet genomsyras av dess effekter.
Vi på Informator Tieturi Group har ju fokuserat mycket på digitalisering och innovation, både när det gäller våra leveransmetoder och även att vi delar med oss av kunskaperna med konkreta utbildningar inom dessa områden. Medan vi introducerat alla dessa nyheter så har jag faktiskt inte ens reflekterat över att jag själv ju är en väldigt aktiv del i företagets digitala satsningar, låt mig förklara.

Vårt bolag har huvudkontor i Stockholm och Helsingfors, det är där hela övriga gänget på min avdelning fysiskt bor och att jag själv bor i Alingsås har då inneburit att jag både fått pendla till kontoret i Göteborg men framförallt en hemskans massa resande till Stockholm och Finland med tidiga morgnar och sen sena kvällar hemma med familjen (om ens det, ganska många hotellnätter blir det också). Men detta har också inneburit att jag av naturliga skäl jobbat hårt för att få till digitala möten via Skype for Business eller andra video-konferenser, vi har gått från fysiska Kanbantavlor till att jobba digitalt med verktyget Trello där alla i arbetsgruppen har möjlighet att stämma av status när som helst, oavsett om dom är på kontoret eller inte. Vi jobbar tvärfunktionellt med Slack och ett av mina missions är att komma bort från det evinnerliga internmailandet om allt och inget, både för att effektivisera arbete, men också för att sänka stressnivån för alla när det hela tiden dyker upp nya arbetsuppgifter innan man hunnit klart med annat fokus. Att vi har implementerat Office 365 innebär också mer tillgänglighet kring delade dokument och Office online har mer än en gång stöttat mig när jag behövt komma åt presentationer och annat från en plats där jag kanske inte ens haft med mig egen dator.
Möjligheter till flexibelt arbete är viktigt för medarbetarnas välbefinnande. Det visar en ny stor undersökning, där 1352 hr-ansvariga och linjechefer på företag med fler än 500 anställda i 16 europeiska länder har intervjuats.
Jag har alltid haft filosofin att min avdelning skall vara så självgående som möjligt, vi har jobbat mycket internt med agila metoder och lyft de värderingar (Tillit – Engagemang – Mod) som går som ledstjärna i bolaget. Om någon har behov att jobba hemifrån en dag eller kanske komma lite senare till jobbet så rör det mig inte i ryggen. Det jag fokuserar på är att våra fokusuppgifter blir färdiga och om någon kan fokusera bättre kring en specifik uppgift utanför kontoret så skall inte det fysiska mötet vara ett oöverkomligt hinder för ett lyckat resultat. Som en tidigare chef sa till mig ”jag skiter i när och hur du ordnar resultat, det viktiga är att du lyckas” och jag har alltid följt den filosofin både för mig själv och mina medarbetare!

Min mission personligen är att utveckla mitt digitala ledarskap och stötta kollegor, partners och kunder i att se att ett fokuserat möte via tex. Skype i rätt tid är bättre än ”vi måste ses öga mot öga irl” och sen skjuts mötet framåt för att det är svårt att synka alla parters respektive kalendrar. Jag har förändrat mitt arbetssätt och skurit ner rejält på mitt evinnerliga resande och efter flera års veckopendlande är det tydligt att jag inte behöver vara fysiskt på plats hela tiden för att leverera det bästa resultatet. Tvärtom innebär det att jag kan lägga mer aktiv tid på vissa andra delar som jag behövt nedprioritera pga restid hit och dit.

Det är dags för mig att ta nästa steg och fullt ut anamma det nya ledarskapet! Mitt engagemang och inspiration är inte beroende av vart jag fysiskt befinner mig, det är beroende av att jag själv är utvilad, stark och redo att guida och stötta!!

2 maj 2017

Vad ger dig rätt att ha en åsikt?

Under helgen har mitt lilla inlägg om föråldrade föreningsstyrelser fått lite liv på egen hand och när jag i morse slog upp Alingsås Tidning hade det även letat sig in på välexponerad plats i papperstidningen. Vis av erfarenhet att nästa steg blir "vad ger dig rätt att ha en åsikt" tänkte jag att det är lika bra att dela med mig lite mer om min egen bakgrund på området föreningar och ledarskap.

1995 (herregud, 22 år sen :) började min egen erfarenhet av att arbeta i en föreningsstyrelse när jag då blev ombedd att vara lokalt ansvarig och styrelsemedlem i Svenska Rhodesian Ridgeback Sällskapet (hundar för er som inte känner till rasen). Under drygt 4 års tid var det föreningsarbete varje vecka för min del, inklusive ekonomiska diskussioner och utvecklingsfrågor. Efter denna resa tog det dryga 8 år innan jag igen fann mig i situationen att driva en förening på lokal nivå samtidigt som jag var en aktiv del av den Svenska styrelsen, denna gång i föreningen International Association of Certified Microsoft Partners (en global förening med tusentals medlemmar). Där är min erfarenhet från styrelsearbete i idéella organisationer.

Erfarenhet av Holmalunds IF som förening då? Nästa månad är det ganska exakt 9 år sedan jag först hoppade på ledaruppdrag i klubben, då för laget F99/00 där idag flera spelare återfinns i både A-lag såväl som Akademilag. Mellan 2015-2016 arbetade jag aktivt för föreningens elitlag kring kommunikation och kontakter med andra föreningar och organisationer. Under tiden och just nu så har jag också varit en del av ledargänget för yngste sonens lag i klubben och framförallt stöttat med min erfarenhet kring kommunikation och administration.

Ledarskapserfarenhet har jag både själv från min roll som nordisk produkt- och marknadschef med personal i Sverige och Finland plus avtalsansvarig gentemot ca 450 expertkonsulter från hela världen. En stor del av min vardag är också att jobba fram bästa kompetenshöjningslösningar för Sverige och Finlands största arbetsgivare (i såväl privat som offentlig sektor). Här har jag dagligen samtal med våra kunder kring vilka kunskaper och beteenden som efterfrågas och arbetar tillsammans med världsledande experter på diverse områden som kommunikation, förändringsarbete, ledarskap och företagsutveckling med mera för att hitta optimala lösningar.

Där har du mig och en liten bakgrund till varför jag med min erfarenhet anser att det nu verkligen behövs göras något kring ledarskapet (obs, inte tränare/ledare) i idéella idrottsföreningar.

mvh /Tobias

30 april 2017

Att skapa en agil idrottsorganisation

Att jobba agilt är inte en trend, det är en nödvändighet för en modern arbetsplats
Under ungefär de senaste tio åren har jag på något sätt arbetat med organisations-förändringar och implementation av agila metoder hos flera av Sveriges största arbetsgivare. Metoder som ursprungligen kommer från utvecklingsavdelningarna har i allt högre grad spridit sig ut till både övriga roller i företaget såväl som utanför IT-sektorn. 

Utan att peka ut specifika kunder så har Informator under flera år stöttat med kompetenshöjning för kunder inom alla sektorer, till och med arbetsgivare som tidigare knappast kopplats ihop med snabbrörligt arbetssätt har förstått att det inte går att fortsätta som tidigare om man har bestämt sig för att leverera bästa produkten eller tjänsten. I min roll som ytterst produktansvarig har det inneburit att hitta de bästa experterna att arbeta med och vidga mitt eget synsätt för att ta in bredare utbildningar som fokuserar på roller vi tidigare inte förknippat med agila metoder. Jag kan med stolthet säga att jag lyckats med allt detta och resultaten talar för sig själva!

MEN, det finns åtminstone ett område (som jag själv stött på) där förändring fortfarande är ett skällsord, där nytänkande bränns på bål och härskarmentalitet inte bara är vardagsmat, utan nästan till och med dyrkas som en religion. Det är förstås idrottsvärlden generellt och fotbollsvärlden mer specifikt som jag talar om, kanske framförallt på lägre nivåer där företagstänket inte trängt in på samma sätt som i de professionella klubbarna där detta i allt högre grad är en del av vardagen.
Det agila ledarskapet tar hänsyn till betydligt fler dimensioner än medarbetarnas förmågor och engagemang. Denna modell speglar bättre det arbetsliv dagens chefer behöver förstå och navigera i. Framväxten av och populariteten för agilt ledarskap är med all säkerhet knuten till behoven av snabba omställningar och förändringar när långsiktig planering och statiska förhållanden knappast längre existerar. 
Bill Joiner och Stephen Josephs Jossey Bass, Leadership Agility
Varför menar jag då att det är en nödvändighet att tänka och framförallt jobba mer agilt, även i en idéell idrottsorganisation? Till att börja med så är även idéella organisationer en del av en modern verklighet, även om många så kallade eldsjälar kanske är uppväxta och hade sitt yrkesverksamma liv under helt andra förhållanden. Att idag bygga självständiga organisationer som inte behöver en ledares tydliga pekande ses som en självklarhet för en välfungerande och attraktiv arbetsplats.

Framförallt (och här kommer det mest tydliga), så är de företag som idrottsföreningen så väldigt gärna vill ha som sponsorer högst antagligen redan inne i en process att arbeta mer lättrörligt och har också förstått nödvändigheten av detta. Helt naturligt så arbetar man helst tillsammans med andra som delar ens värderingar och förstår nyttan av att tänka i processer som behöver ett helt annat ledarskap än förra seklet. Utan sponsorer, ingen verksamhet!

Så, min tanke (som jag mer och mer funderar på att ta ytterligare ett steg) är hur skulle en utbildningsinsats för Sveriges idéella idrottsorganisationer kunna se ut? Behovet är stort, behovet är jävligt stort (som vår fd. förbundskapten skulle sagt). Frågan är om vi behöver se ännu fler organisationer tyna bort för att "ledaren" fortsätter köra på i gamla hjulspår och trycka till alla oliktänkare? Kan det kanske till och med vara så att det krävs nytänk för att locka tillbaks alla de barn som idag väljer något annat än idrott på sin fritid? Jag tror det och frågan är vad idrotts-Sverige är villiga att göra för att inse att det inte funkar att göra som man alltid gjort...
You cannot do today's job with yesterday's methods and be in business tomorrow